Forskningsprojekt

I projektet arbetar Mårten Risling (enheten för experimentell traumatologi),

Johan Davidsson (trafikskadeprevention, Chalmers tekniska högskola),

Bo-Michael Bellander och Elham Rostami (NIVA neurointensiven, neurokirurgiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset i Solna).

I projektet arbetar Mårten Risling och Mattias Sköld (enheten för experimentell traumatologi),

Johan Davidsson (trafikskadeprevention, Chalmers tekniska högskola) i samarbete med

Bo-Michael Bellander och Elham Rostami (NIVA neurointensiven, neurokirurgiska kliniken, Karolinska universitetssjukhuset i Solna).

En skyddsväst är utformad för att stoppa kulan eller splittret som träffar den. Om projektilen som träffar skyddet är en kula från ett högshastighetsvapen, som de vanliga militära automatkarbinerna (AK4, AK5, M16, AK47, AK74 osv) innehåller den så mycket rörelseenergi att den restenergi som överförs av skyddet kan orsaka en skada på underliggande organ, t.ex lungan. Vad som händer (patofysiologin) vid en sådan träff studeras i detta projekt. Bland annat får man en krosskada i lungan (lungkontusion), påverkan på blodtryck, blodets syresättning samt hjärnans funktion. Något som också som kan vara direkt livshotande, är det andningsuppehåll som uppstår.

Förutom de omedelbara fysiologiska effekterna, startas en inflammatorisk process som kan vara skadlig. Även detta förlopp studeras.

Som beskrivits i föregående projekt kan en kula som stoppas av en skyddsväst ändå ge en skada. Fram till nu har en metod, för att mäta "skadeeffekten", som utformats av USA:s justitiedepartement använts. Denna metod bygger på att man mäter intryckningen i lera, bakom skyddet. Man kom fram till att intryckningen kunde vara mindre än 44 mm utan att svåra skador uppstod. Metoden utvecklades för att testa västar som var avsedda att skydda mot pistolkulor, men metoden har dessvärre kommit att användas för alla typer av vapen. Vi har tidigare visat att en intryckning som är större än 40 mm, som orsakas av ett höghastighetsvapen (AK4) ger en livshotande skada. Nu pågår arbetet med att ta fram ett nytt skyddskriterium för att mäta risken för BABT (Behind Armor Blunt Trauma). Skyddskriteriet skall bestå av

• en teknisk mätmetod för att testa existerande och nya skydd
• ett gränsvärde som motsvarar en acceptabel risk för skada.

Ett tänkbart scenario vid en katastrof är att sjukvården får ta hand om en mängd skadade personer som dessutom blivit exponerade för ett giftigt ämne, vilket i värsta fall skulle kunna vara nervgas. Omhändertagande av personer som skadats på detta sätt skulle vara mycket krävande och kunskapen av hur man sanerar en fysisk skada (i stället för intakt hud) är mycket liten. Projektet syftar till att studera hur en speciell saneringsprodukt fungerar när hudytan är skadad. I stället för "skarp" nervgas används ett simuliämne = ett ämne som beter sig som t.ex VX-gas, men som är ogiftigt. Avancerade metoder används för att mäta upptaget av detta simuliämne i kroppen.

Projektet drivs av Ulf Arborelius, Anders Sondén, David Rocksén och Jenny Bursell i ett samarbete mellan Enheten för experimentell traumatologi (FOI) och VO Kirurgi, Södersjukhuset.

Projektet drivs av Ulf Arborelius och Anders Sondén i ett samarbete mellan Enheten för experimentell traumatologi (FOI) och VO Kirurgi, Södersjukhuset.

Kliniska erfarenheter och retrospektiva studier visar att nedkylda (hypoterma) patienter med trauma och blödningschock dör i större utsträckning än patienter med normal kroppstemperatur. Den vanligt förekommande förklaringen till detta är att hypotermi försämrar blodlevringsförmågan och på så sätt ökar blödningen. Det finns emellertid numer ett flertal experimentella studier som visat klara gynnsamma effekter av hypotermi vid trauma och blödningschock. Paralleller kan dras till hypotermins skyddande effekt på hjärnan vid exempelvis hjärtstillestånd. Projektet avser att söka orsaker till den bevisat ökade dödligheten vid trauma och hypotermi, att optimera vätskebehandlingen vid hypotermi och trauma samt att studera eventuella effekter av blödningsstillande läkemedel vid detta tillstånd.

Ett vanligt problem inom rättsmedicinen är att bedöma hur ett skott har träffat en dödad person. I vilken kroppsställning var den träffade när skottet avlossades och från vilket håll kom skottet? Alternativt, kan det, i stället för en kula, vara fråga om ett splitter från en explosion.

Med hjälp av datortomografi hoppas man kunna rekonstruera kulbanan och studera dess sidoutbredning (vävnadsdestruktion), vilket också kan ge information om vilken typ av vapen som använts.

Studien har också försvarsmedicinska tillämpningar, eftersom den syftar till att utveckla en metod som kan användas för att mäta storleken på den skada som olika kulor och splitter orsakar i kroppen. Splitterskador är en besvärlig del av de skador som orsakas av bl.a vägsidesbomber (IED - improvised explosive devices), vilka kan vara ett hot mot svensk trupp I internationella missioner.